Diverse ingifta släkter/klaner
Anstruther
Klanen finns tidigast nämnd med säkerhet från 1475 genom Andrew Anstruther. Fast det finns handlingar över Lorder i Anstruther som sträcker sig betydligt längre tillbaka i tiden än så, även om dessa filiationer är svårare att bevisa i var enskilt fall. Dessa går tillbaka till en person vid namn Gulielmus de Candela. Greve William av Apulien i södra Italien skall ha sänt sin son, nämnde Gulielmus, till William erövrarens assistans. Vanligen accepteras dock att Andrew var en ättling och arvinge till den ovan nämnde de Candela. Gulielmus de Candela, dominus de Anstruther, levde under William the Lions regeringstid. De handlingar som finns kvar återkommer till gåver givna av släkten till klostret i Balmerino. Gulielmus de Candela son Henricus de Anstruther la till ytterligare gåvor till klostret där samt till munkarna i Dryburgh uti Berwickshire. Henricus barnbarn, därtill namne tvingades att svära lojalitet mot konung Edward I Longshanks 1291 och 1296 i Berwick. Det var även denne Henricus de Anstruther som slog följe med konung Louis den IX av Frankrike under det sjunde korståget. Han skapade familjeättens vapensköld. Från dessa härstammar även Cecilia Anstruther gift med John Strang of Balcaskie. |
Diverse länkar till sidor med klanen Anstruther:
Anstruther på Wikipedia. |
Jack
(Jacks, Jak, Jacke etc) Namnet Jack kan stavas på en mängd vis och grundar sig på ett patrinymikon. Den tidigaste noteringen i Skottland rörande människor med efternamnet Jack finns i Renfrewshire. Det var där de hade ett familjesäte i Woodall, vilket för länge sedan var beläget mellan Langbank och hamnen vid Glasgow. Senare har de återfunnits i Kethek uti Coupar Angus. Där fanns en William Jack som innehade kvarnen år 1473 och några år senare står en Gilbert Jak som bosatt i Vddynstone år 1498. Anna Jacks förmodade släkting Andrew Jack kom från Dundee, vilket då innebär att det fanns en familj med namnet kring dessa trakter på mitten av 1600-talet. Det kan ligga nära tillhands att tänka sig att även Anna härstammade från dessa trakter. |
Pattillo
(Patilloch, Pattilloch, Patillock, Pattillock, Patillo, Pattillo, Patullo, Pattullo, Petillo, Petillow, Pettillo, Petullow, Petilloch, Pettilloch, Petillock, Pettillock, Pitillo, Pittillo, Pitillow, Pittillow, Pitullow, Pitilloch, Pittilloch, Pitillock eller Pittillock) Det finns en mängd med variationer av stavningar av släktnamnet. De olika variationerna orsakar en hel del förvirring. Stavningen kunde variera mellan far och son, eller t.o.m. kunde en och samma person ha olika stavning av sitt namn vid födelse, giftermål och en annan på sin gravsten. När forskare gått igenom äldre dokument osv så har man funnit att den ursprungliga platsen för släkten Pattillo var i Fifeshire och den äldsta namnformen skall då ha varit Pattilloch eller Pattillock. Det är annars två platser som nämns i Skottland där det finns en plats som heter Pittilloch. Den ena ligger nära Freuchie i Fife och den andra i Glenfarg uti Pertshire. Ortnamnet har det äldre piktiska ordet ”peit”, vilket betyder en del av ett land, och den galliska ordet ”tulach” som betyder berg eller kulle. En del hävdar också att familjen Pattillo ska härstamma från klanen MacLillichs, alternativt klanen MacLullichs. Efter att ha undersökt detta har jag inte funnit några belägg för något av dessa påståenden. De äldsta kända medlemmarna av släkten var Adam de Pethilloch från 1305, vilken var involverad i de rättsfallsmöten som hölls under denna tid i Storbritannien. Samma år fick William Patilloch land från kung Robert the Bruce kallat Gibliston. Även vid samma tid innehade Adam Patilloch land kallat Freuchie i Fifeshire. Dessa bägge grenar av klanen blomstrade ut och i den mest välkända grenen återfinns Robert Pitilloch of Dundee, vilken rekryterade skottar 1423 för att tjäna i Frankrike. År 1452 blev han fransk medborgare och gjordes till "Lord of Sauveterre" för hans stora bidrag till den franska armén. Han var även känd som "den lille kungen av Gascoigne". Robert Pitilloch blev den skotske ambassadören vid hoven i Frankrike och Spanien. Klanen tog sig landområden vid Kynnochtry år 1585. Annars nämns släkten som anhängare (septs) till klanen Munro, men även till klanen MacGregor. De sistnämnda hamnade i en av de blodigaste konflikterna som skådats i Skottland under 1500-talet. En grupp män från klanen MacGregor avrättades efter att ha blivit inbjudna till en fest på ett slott klanen Campbells innehade. Hatet mellan dessa klaner växte sig allt starkare och det sägs att Campbells lät föda upp stora hundar på mjölk från klanen MacGregors kvinnor för att dessa skulle känna igen doften av MacGregors under det att man jagade dem. I början av 1600-talet förbättrades förhållandet mellan dem temporärt, vilket kom att få oerhörda konsekvenser för klanen MacGregor. Dessa gick för Campbells räkning in i drabbning med klanen Colquhoun. MacGregors var mindre i antal än Colquhouns, men tack vare utnyttjandet av en högre position på slagfältet kunde de massakrera klanen Colquhoun. I drabbningen dödade de även en grupp med studenter som kommit för att se på slaget. Denna drabbning väckte sådan avsky att det bestämdes att klanen MacGregors och de som bar namnet skulle förintas. Det blev alltså livsfarligt att tillhöra och i synnerhet bruka namnet MacGregor. Klanens medlemmar fick inte längre ha någon form av skarpslipade knivar eller liknande och inte heller samlas i större grupper. Detta innebar antagligen inte någon guldålder för de mindre släkter som t.ex. Pattillos vilka stöttat klanen MacGregor heller. Möjligen var det efter detta som man började stödja klanen Munro istället från Pattillos sida. MacGregors fick under 1700-talet en känd figur i Rob Roy vars liv filmatiserats med Liam Neeson i huvudrollen. På 1770-talet upphävdes bannlysningen av klanen. En del forskare hävdar att en del av klanen MacGregor tog sig namnet Pattillo eftersom det blivit förenat med livsfara att bruka namnet MacGregor. Helt otänkbart är det inte då många i klanen förändrade sina namn under denna period för att undvika att råka illa ut. Till denna släkt hörde alltså Margret Pattillo som var hustru till handelsmannen William Strang i Stockholm. |
Stewart of Rosyth
Cecilia de Anstruther gifte sig med John Strang of Balcaskie och of West Pitcorthie. Hon var dotter till Lord Henry de Anstruther och hans hustru Matilda av Stewart of Rosyth. Stewart of Rosyth härstammar från befälhavaren under det första skotska frihetskriget Sir John Stewart of Bonkyl. Det sistnämnda erhöll han genom sin hustru Margret of Bonkyl. Sir John Stewart var befälhavare över bågskyttarna och slogs vid nationalhjälten William Wallace sida. Han föll vid slaget i Falkirk den 22 juli 1298. John Stewarts föräldrar hette Alexander Stewart, 4:de High Steward of Scotland, samt Jean MacRory. |
Diverse länkar till sidor med klanen Stewart of Rosyth:
Stewart of Rosyth på ElectricScotland. Stewart på GenForum. Sir John Stewart på Wikipedia. |
Lauder of the Bass
En till namnet okänd kvinna gifte in sig i den äldsta klanen Anstruther, eventuellt var hon korstågsriddaren Henricus de Anstruthers moder. Bland dessa äldre av släkten utmärker sig Sir Robertus de Lawedre, vilken stred i det tredje korståget. Sir Robertus fader John var även han riddare och hans farfar ättens stamfader. Farfadern var en normandisk legosoldat och riddare, vilken grundade den gamla skotska familjen Lauder. Han rekryterades vid den engelska domstolen av Malcolm Canmore för att bistå denne att återfå sin fars krona när denna tron hotades av Macbeth. Hans namn var var Sir Robert de Lawedre Efter att ha kommit till Skottland år 1057 var Sir Robert inblandad i många skärmytslingar och strider. Där han bl.a. uti Dunsinane och Birnham Wood "synnerligen utmärkt sig genom sin tapperhet i fält mot Macbeth ". Sir Robert fick för sina tjänster gods och landegendomar i Lothian, Berwickshire samt Moray. Den sistnämnda var en del av Macbeths egen egendom. De första uti familjen Lauder hade en äldre vapensköld som helt enkelt bestod av en sköld med en vit bakgrund som innehöll en stående grip. Det skulle bli varianter på detta i de kommande sköldarna. |
Diverse länkar till sidor med klanen Lauder of the Bass:
Lauder på Genforum. Lauder på ElectricScotland. |
Cramond
(Crammond, Cramont, Crawmound, Crawmount, Crawmond, Craumond) Ett efternamn som härrör från församlingen med samma namn i Linlithgow och Edinburgh. Det finns en äldre familj med namnet kopplat till den förste ägaren av Auldbar i Forfarshire, vilken står som baron Crammond. Denne, Laurence de Crawmound, skall ha varit av en yngre gren av det äldre huset Crammond of that Ilk i Lothian. Han svor lojalitet mot Edward I år 1296. Släkten innehade Auldbar ända till 1570-talet, då James Crammond sålde baroniet till Lord Glammis. I ett dokument från 1278 av John de Strathern omtalas att William de Cramond blivit "clericus de Warderoba domini regis". Vapenskölden tillhörande Cramond beskrivs bestå av en blå sköld med en balk av guld tillsammans med tre pelikaner i silver, vilka står i sitt bo och matar sina ungar. I släkten Strang dyker de upp i hustrun till David Strang, vilken hette Grizell Cramond, samt hustrun till deras son Alexander Strang som hette Helen Cramond. |
Diverse länkar till sidor med klanen Cramond:
Släkten Cramond |
LeiLeijel
(Lyal, Lyall, Lyel, Lyell) Den svenska grenen av släkten kom till landet genom bröderna James, David, Henry och Adam. Ett bördsbrev från den 15 mars 1655 visar på deras anor bakåt i tiden med släkter som Symsoun (Simpson), Rhynd och Broun. De till Sverige komna bröderna blev mycket framgångsrika affärsmän och bedrev handel med järn. James född 1612 i Arbroath gifte sig först med Margareta Eden, vilken var dotter till källarmästaren Claus Eden adlad Edenberg i Uppsala. Hans andra hustrus namn var Barbara Maria Dress, vilken var dotter till Andre Dress. James Lyell (Leijel) fick flera barn i bägge sina äktenskap. Nämnas här kan bruksägaren Jakob Leijel från det första äktenskapet, vilken gifte sig med Maria Kammecker som var dotter till hovbagare Martin Kammecker och Gresilia Strang. I det andra äktenskapet föddes bland annat Adam Leijel, vilken adlades. David Leijel föddes 1621 i Arbroath och gifte sig med Catharina Honnon. David var bland annat medfinansiär till Claes Depken adlad Anckarström. Paret fick flera barn och deras son David Leijel adlades. Adam Leijel föddes 1623 i Arbroath och gifte sig med Helena Radou. Han fick, liksom sina bröder, många barn och verksam som handelsman. Henry Leijel föddes 1627 i Abroath och gifte sig med Judit Rokes. Han var verksam som handelsman i Stockholm och deras son Adam Leijel blev adlad. Bröderna Leijels (Lyell, Lyall) fader var fogden i Arbroath Patrick Lyell och dennes hustru Euphemia Symsoun. Patrick och Euphemia hade dock fler barn än de till Sverige komna. Sonen Patrick Lyell blev kyrkoherde i Guthrie och Carbuddo och gifte sig med Barbara Durie. De fick i sin tur sönerna James och Patrick Lyell. Den sistnämnde står som handelsman i Elsinore, dvs Helsingör. Därutöver kan möjligen handelsmannen i Leith Artur Lyell vara son till Patrick Lyell och Euphemia Symsoun. Brödernas farföräldrar skall ha varit en Adam Lyell och Bessie Broun, den sistnämnda möjligen av släkten Broun of Colstoun som innehar samma vapensköld. Det talas om två huvudsläkter av Lyell eller Lyall i Skottland. Den ena härstammar från Renfrewshire och den andra från Forfarshire, men bägge är komna från England ursprungligen. Den förste av släkten i Forfarshire var John Lyell, vilken kom dit från Northumberland år 1280. En del anger honom som son till biskopen John de Blado i St. Andrews. John Lyell var gift med Cathrine Ramsay, som var dotter till Malcolm Ramsay of Auchterhouse. De hade sonen Hew eller Hugh Lyell, vilken fick ägorna Murthill och Kinalty i Forfarshire efter sin morfar. Detta bekräftades år 1375 av konung Robert II av Skottland. Denna äldsta gren kallas vanligen Lyell of Murthill. Familjen Lyell från Arbroath härstammar antagligen från grenen i Forfarshire, även om det inte går att säkerställa helt. |
Diverse länkar till sidor med klanen Leijel, Lyall eller Lyell:
Släkten Leijel Leijel på Adelsvapen.com Leijell på SBL |